BMI - blä!

Det här med BMI, kan vi inte låta det vara en del av det förflutna? Det är ju bara ytterligare en siffra som kan man kan fixera sig vid. Man vet väl ändå om man väger för mycket eller inte? Dessutom är det ju inte alltid rättvisande. Folk är olika byggda och flera som är vältränade har högt BMI.

Jag har varit BMI-fixerad i många år. Jag vet att jag i dagsläget anses lida av fetma. Jag vet att jag vid 75,7 kg endast är överviktig. Jag vet att jag vid 63 kg är normalviktig. Enligt BMI alltså. Enligt kroppen går kanske min gräns för normalvikt vid 66, vem vet?

Jag önskar att jag kunde radera ovanstående siffror ur mitt minne, men det går inte. Däremot kan jag lova mig själv att jag aldrig ska räkna ut mitt BMI någonsin igen!


/Karin

Ett viktigt inlägg

Jag tänker fortsätta tjata om den inre resan. Kropp och själ hänger ihop. För min del handlar den här bloggen inte bara om att gå ner i vikt. Det handlar framför allt om att bli av med min ätstörning, som de senaste åren har varit ett rent helvete. De flesta av er som läser den här bloggen lider kanske inte av en ätstörning, men jag kan själv utläsa att flera av de viktbloggar jag läser har ett stört matbeteende, en matfixering.

Det är svårt att bli frisk. Jag har gått mer än ett år i coaching och ändå har jag bara kommit en liten bit på vägen. Den senaste månaden har jag dock mått bättre än på länge, även om jag inte har blivit nämnvärt mindre.

Under coachingen fick jag en självhjälpsbok som heter It matters totally: Healing Food Addiction with a course of miracles. Den är inte fantastisk, de gör många kopplingar till gud vilket kan kännas lite konstigt när man som jag inte är troende, men den har ett väldigt bra budskap. Jag gjorde inte alla övningarna (jag var inte mogen för det) men jag har tagit åt mig hela dess andemening.

Boken är skriven av två tjejer, Marielle School och Lisa Natoli. De träffades på någon form av kristen sammankomst och insåg att de båda två hade problem med matberoende. När de sedan träffades några år senare beskrev Lisa det såhär (jag har översatt det själv, så det är lite stapplande ibland):

Nästa gång jag träffade Marielle var hon helt förändrad. Hon hade en ny liten bebis vid namn Julia och hon hade en helt ny kropp. Hon var lycklig och hade energi som en tonåring. Hon var levande och vacker. Hon glittrade. Här var en tjej som hade plågats av ätstörningar hela livet och nu hade hon förvandlats till någon som jag knappt kunde känna igen. Jag ville veta vad hon åt. Hon sa att hon åt allt hon ville, hon följde ingen diet. Faktum var att hon sa att hon åt mer än hon någonsin gjort tidigare i sitt liv. "Eller hur", sa jag, "Nu ljuger du. Kom igen, säg vad du äter. Hur gjorde du? Jag är din vän, låt mig veta!"

Hon fortsatte att säga "Jag gjorde ingenting", vilket jag ansåg vara världens största lögn. Hon måste ha gjort någonting! Jag pressade henne på ett svar, men hon fortsatte att säga om och om igen att hon inte hade gjort någonting. Jag fortsatte mitt grävande. Det var som att vara en detektiv på jakt efter ledtrådar, eller en arkeolog som grävde efter skatter. Jag började observera henne. Jag följde efter henne och kollade hur hon åt. Jag hade bestämt mig för att ta reda på vad hon åt och blev chockad när jag insåg att hon faktiskt åt ALLT hon ville. Pasta, ost, choklad, frukt, grönsaker, kaffe, kakor. Hon hade inga förbud. Så, hur i helvete hade hon fått den där kroppen och all den där glädjen?

Till slut gav hon mig ett svar: "Extrem egenvård".

Kort sagt så tog Marielle ett beslut om att släppa sitt beroende och börja vara lycklig. Hon slutade med alla piller, dieter och grupper. Hon slutade banta. Hon sa helt enkelt: "JAG VILL BARA VARA LYCKLIG".

Hon började leva sitt liv. Hon började ta hand om sig själv. Hon började vara snäll mot sig själv. Hon slutade attackera sig själv. Hon vårdade sig själv som en nyfödd bebis. Hon åt vad hon ville. Det fanns inga regler. Till att börja med gick hon upp massor i vikt. Hon brydde sig inte. Hon hade bestämt sig för att "bantning var ett avslutat kapitel" och hon höll fast vid det. Hon sa att hon hellre skulle väga 150 kg än att vara fast i det helvete som ett beroende innebär. 

Och sen hände en spännande sak: hennes kropp började förändras. När hon blev mer fridfull och glad började hennes kropp att ändras. I takt med att hon fortsatte att jobba med sina tankar återvände hennes kropp till sitt fina naturliga tillstånd, helt utan bantning.

Hon blev fri från sitt ätberoende när hon tog beslutet att sluta sabotera för sig själv med dessa ändlösa dieter. Istället för att hata sin kropp, började hon att älska sig Själv. Hon lekte, hon dansade, hon var ute i naturen, hon köpte kläder som passade henne och hon började leva sitt liv istället för att vänta på nåt framtida mirakel. Det är den stora hemligheten.

Så när jag säger att ni ska släppa maten så menar jag släpp maten. Släpp ångesten. Var glada. Men jag menar inte att ni ska äta ohämmat och bara sitta hemma i soffan (det är där jag hetsäter). Nej, att komma ur en ätstörning kräver ett jobb. Det kräver att man är engagerad och går helhjärtat in i det hela. Däremot behöver man inte jobba med kilokalorier, kilogram och kilometrar. Det räcker med att jobba på att bli lycklig. Inifrån och ut.

/Karin

En sak i taget

Jag har en kompis som är tränare i gymnastik/akrobatik. Låt oss säga att en av hennes elever inte sträcker ordentligt på fötterna när denne gör ett hopp. Då säger hon åt eleven att endast fokusera på fötterna vid nästa hopp. Och nästa hopp. Och hopp. därefter Det spelar ingen roll hur resten av hoppet blir, det viktigaste är att få in rutinen att sträcka på fötterna.

Som viktminskare tycker jag att det är lätt att göra för stora planer. Man vill gärna ändra på allt på en gång: man ska äta på ett visst sätt, man ska röra på sig, man ska lägga sig tidigt osv.

Men varför inte ta en sak i taget? Det är mycket lättare att bara behöva tänka på en sak och låta den sätta sig i ryggmärgen. Jag började med maten och sedan fortsatte jag ganska snabbt med sömnen, men därefter har jag känt att jag behöver lite tid innan jag kan fortsätta med något annat. Det tar tid att ändra på sina vanor. Det är inte lätt och jag förstår inte varför vi ska sätta så höga krav på oss själva.

/Karin

En månad!

Nu har en hel månad gått utan att jag har ätit godis. Det känns mycket bra och jag är stolt över mig själv. Men det har inte varit lätt alla dagar. Ibland har jag velat köpa fyra kexchokladkakor och trycka i mig dem på två minuter. Men då är det knappast godissug, eller? Det känns snarare som ett sätt att bedöva någon känsla.

Nu kör jag vidare! Det är bara knappt två månader kvar till jul. Heja mig!

Jag glömde frukten

Häromdagen när jag skrev om vad jag äter för mat så glömde jag att nämna frukten.

Men det är inte så mycket att nämna för jag äter ingen. Nada. Det är verkligen jättebra för min mage, den har aldrig varit särskilt förtjust i frukt.

Jag äter väldigt sällan mellanmål, utan försöker äta ordentligt mättande huvudmål. Om det nån gång skulle krisa tar jag några nötter.

Trendrapport

Jag har precis fått den senaste trendrapporten och den lyder:

Inne:
• Leenden
• Raka ryggar
• Kärlek

Ute:
• Dåligt samvete

Så ut och sträck på er. Älska er själva, älska andra och älska livet. Vi lever här och nu, inte om -15 kg.

Maten

Jag äter all mat som jag gillar. Jag har inga förbud. Kycklinggryta med ris, ja tack! Spaghetti och köttfärssås, mums! Gulaschsoppa, smarr!

Men sedan snart en månad tillbaka äter jag inte godis. Inte chips. Undviker bakverk. Dessutom undviker jag bröd. Anledningen till detta är att jag inte kan hantera bröd. Om jag har det hemma blir det lätt så att jag äter macka istället för mat. Inte en macka. Inte två mackor. Många mackor. Jag hetsäter mackor.

Och vet ni vad jag har upptäckt? Min mage mår väldigt bra utan bröd och godis. I helgen åt jag en del bröd (jag tillåter mig att göra det när jag är med andra, för då hetsäter jag inte) och jag tyckte att magen påverkades direkt.

Mycket intressant, tycker jag! Kanske ska jag ta bort gluten helt. Eller kanske prova lchf. Vi får se!

Behov

Det blev inget blogginlägg igår. Jag var för trött.

Men nu har återhämtningen börjat. Jag har haft en fantastiskt härlig söndag än så länge. Jag sov länge, låg kvar i sängen och läste ut en bra bok, åt frukost och tog därefter ett varmt och skönt bad. Jag ska tvätta lite, men i övrigt är det en dag helt utan måsten. Så skönt!

Jag har ett stort behov att vila just nu. Att bara vara. Att kunna sitta framför tv:n en hel dag och bara slappa utan att få dåligt samvete. Att sitta i tystnad i favoritfåtöljen och läsa en bok. Att titta ut genom fönstren och se hur träden ändrar färg.

Ibland är jag dålig på att känna efter vad jag har för behov. Jag tror att det är något som har hängt i från barndomen, jag är uppfostrad till att man inte känner efter så mycket. Man kör bara på. Mina ätstörningar har förmodligen varit ett sätt att döva en känsla eller ett behov.

Men nu börjar jag öppna upp och känna efter. Det känns bra.

Är du duktig på att känna efter vad du behöver och tillgodose dina behov?

/Karin

Jag lever

Jag lever. Allt är stressigt. Jag går upp tidigt, kommer hem sent och det finns ingen tid till att läsa eller skriva blogginlägg. Men jag håller mig borta från godis och det är bra.

Jag längtar så efter lugnet. Hela kroppen längtar. På lördag kommer det. Då är jag tillbaka.

Fortfarande segt, men med en ljusglimt

Jag känner att det är lite jobbigt just nu. Jag är fortfarande lite gnällig och vet inte riktigt hur jag ska återfå motivationen.

Men en rolig sak är att jag tycker att mina byxor har börjat hänga lite. Tog därför fram ett par jeans i en storlek mindre (42) och kollade om de gick på. Och de gjorde de! Visserligen fick jag anstränga mig rejält för att få ihop knappen och jag får en rejäl valk (tänk skogaholmslimpa) i midjan och det gör lite ont när jag sitter ner. Men ändå! Jag fick på dem!

Jag vet att man inte kan punktförbränna, men är det någon som har några tips för minskat magonfång?

/Karin

Jag backar

Vet ni, jag tar tillbaka mitt mål med att gå 70000 steg. Det var en dålig idé från början. Eller, inte dålig men den passar inte mig. Inte just nu i alla fall.

Jag har jättemycket att göra och är upptagen nästan varje kväll. Jag har ont i kroppen efter gårdagens sträckning. Jag vill inte räkna saker, varken kalorier eller steg.

Jag är så himla nöjd över mitt beslut! Man ska inte lägga ribban för högt, då får man bara dåligt samvete och det tär på en.

Sov gott vänner!

/Karin, som nu varit godisfri i två veckor!!

Pissdag

Min sjuttiotusenstegsvecka har inte börjat bra.

Dagen inleddes med att jag sträckte mig i sätesmuskeln under morgonens tennisträning. Aj aj aj - inte bra när man ska gå en massa steg.

Nästa fadäs var att jag glömde min stegräknare hemma. SUCK! Veckans mål handlar ju om steg! Jag försökte ladda ner en stegräknarapp till telefonen men den funkade inte alls bra.

På eftermiddagen blev jag lite gnällig. Jag kände mig rastlös och hungrig och åt en knäckemacka, men den hjälpte inte alls. Jag ville bara hem, kasta mig på soffan och hetsäta. Chips, godis, vadsomhelst!

Men. Jag tog mig samman.
Nu sitter jag hemma i soffan. Har ätit middag. Ingen höjdarmat (tacos) men jag har ätit mycket så att jag är mätt. Inget godis och inget snacks. Jag skulle kunna ge mig ut på en promenad, men jag orkar inte. Jag ska titta på Project Runway, därefter Jonas Gardells nya serie Torka aldrig tårar utan handskar och sen blir det sängen. Imorgon är det en ny dag och den kan bli toppenbra. Jag har redan lagt fram stegräknaren :)

Dagens steg: 0 (tot: 0)

/Karin

70000-veckan

Jag såg ett klipp på Nyhetsmorgon där en pensionerad läkare talade om hälsa. Det var visserligen lchf-inriktat, men jag tyckte ändå att det var intressant. Han sa att om man påverkade tre saker kunde man få många extra livsår. Dessa tre saker var Maten, Sömnen, Motionen.

Maten har jag börjat att få ordning på. Sömnen fokuserade jag på förra veckan, men jag kommer naturligtvis jobba vidare med den. Då återstår motionen... Häromdagen gick jag förbi ett gym och såg hur de stod och lyfte vikter i källaren. Då drabbades jag av en djup usch-känsla (hittar inget bättre ord). Jag tycker inte om att träna, i alla fall inte på gym. I dagsläget tränar jag en gång i veckan (tennis), men jag behöver öka på det.

En träningsform som jag tycker är helt okej är promenad. Det är visserligen ingen tung träning, men det känns som en bra början. Under den kommande veckan ska jag därför röra mer på benen och 70000 steg, dvs i snitt 10000 per dag. Vill någon hänga på?

/Karin

App-test

Natten till idag provade jag appen sleep alarm clock. Man anger inom vilket tidsintervall man vill kliva upp och lägger sedan telefonen ganska nära huvudkudden under lakanet. Sen känner den av rörelser och sätter igång alarmet när man inte är nere i djupsömn. Jag hann dock vakna innan alarmet, så den delen hann jag aldrig testa.

Som ni ser på bilden nedan så fick jag en varning för att det inte hade registrerats tillräckligt med rörelser. Det är möjligt att jag inte hade placerat telefonen helt bra, men jag tror inte att jag rör mig så mycket. Jag sover på rygg och ligger still hela natten, så har det alltid varit.

Jag tror inte att jag kommer att fortsätta använda den, jag har inte behov av det. Dessutom tycker jag inte om att ha en laddande iPhone liggandes vid huvudet hela natten (satte den dock i flygplansläge). Jag tycker att det bästa är att låta alla teknikprylar vara i ett annat rum och låta sovrummet bli en lugn och fridfull plats.

Tidig kväll

Idag är jag helt slut, både i kropp och knopp. Det ska bli så skönt att komma hem och lägga mig på soffan. Men där blir jag nog inte liggandes särskilt länge, jag behöver sova och det gör jag bäst i sängen.

Jag tänkte passa på och göra en liten utvärdering av onsdagkvällens "experiment" då jag lät bli tv, dator och mobil. Om jag ska vara ärlig så surfade jag in en kortis på datorn, dels för att betala en räkning, dels för att kolla tidtabellen för en buss jag skulle ta morgonen därefter. Men det tog inte många minuter så det känns helt okej.

Hursomhelst så blev det en lång kväll och en väldigt skön sådan. Jag fick mycket gjort och kände att mina trötthetssignaler kom fram tydligare än de gör när man sitter och klickar runt på datorn. Det här ska jag absolut göra till en rutin!

/Karin

Sen kväll och nakenchock

Idag blir det tyvärr inget sänggående innan klockan 22. Jag är i en annan stad i ett annat land och jobbar med ett event som pågår under kvällen. Imorgon flyger vi tillbaka till Sverige jättetidigt, så jag känner mig väldigt glad över att jag redan har sovit så många timmar den här veckan.

För övrigt så har jag världens minsta badrum här på hotellet. När jag drog bort duschdraperiet efter min dusch stod jag nästan med magen mot det minimala handfatet och möttes av två tredjedelar av mig själv i spegeln. Gaaah! Det är en bit kvar till drömkroppen om man säger så...

/Karin, som fortfarande är godisfri men inte orkar skriva hur många godisfria dagar hon har haft. Det är godisfritt fram till jul, punkt slut!

Radioskugga

Jag passar på att skriva det här inlägget medan jag fortfarande är kvar på jobbet, för ikväll kommer jag att ha en dator- och tv-fri kväll (och mobilfri naturligtvis). Vissa forskare menar att det blåa ljuset från dator- och tv-skärmar stör vår sömn. Eller rättare sagt tror de att det stör tillverkningen av melatonin, ett hormon som hjälper vår dygnsrytm om som vi tillverkar mycket av när vi ska sova.

Jag kan ingenting om hormoner så jag kan inte uttala mig om det blåa ljusets inverkan på kroppen. Däremot kan jag skriva under på att det är väldigt lätt att fastna framför datorn och då håller man sig kanske vaken längre än vad man skulle gjort annars.

Så vad kan man göra istället för att se på tv eller sitta vid datorn? Ja, man kan läsa en bok eller lyssna på radio eller skriva ett brev eller baka eller städa eller pyssla... det finns mängder med saker att hitta på. Dock så tror jag att det är bra om man tar sig lite tid att sitta ner en stund och vila istället för att städa hela kvällen.

Vad tror du om en tv- och datorfri kväll? Är det nåt för dig?

/Karin, godisfri dag 8 av 89

Spänt vare här!

Trots att jag somnade väldigt skönt igår och sov gott hela natten så vaknade jag ändå inte helt utvilad :( Visserligen ringde klockan lite tidigare än vanligt för jag behövde fixa några saker innan jobbet, men jag sov ändå många timmar.

Frågan är hur bra jag sover egentligen. Jag är en tandpressare, dvs jag spänner käkarna och trycker ihop tänderna på natten (och även ibland på dagen!). Jag vet inte om det påverkar sömnkvalitén, men spontant så känns det ju knappast bra att ligga och spänna sig man ska ju slappna av och vila!

Jag har bestämt mig för att kontakta en tandläkare för att gjuta en bettskena. Jag kommer visserligen kunna bita ihop käkarna även med en bettskena i munnen, men jag kommer inte bita tand mot tand. Jag har hört att tänderna (efter många år) kan spricka av det och min mamma har fått ta bort ett par tänder som har spruckit.

Det bästa är naturligtvis att försöka bli av med de stressfaktorer som orsakar tandpressningen, men medan jag jobbar på det så väljer jag att ha en bettskena.

/Karin, godisfri dag 7 av 89

Kvällsrutin

Så här tänker jag mig min framtida kvällsrutin och med framtida menar jag inte bara under den här veckan utan helt enkelt tills vidare.

Klockan 21:30 börjar jag göra mig i ordning för att gå och lägga mig. Jag öppnar ett fönster i sovrummet för att få in lite frisk och kall luft. Under tiden som sovrummet vädras gör jag mig i ordning i badrummet. Jag går på toaletten, borstar tänderna och rengör ansiktet. Jag är intresserad av naturlig hudvård så rengöringen sker med ekologisk olivolja som jag lugnt masserar in i huden. Jag tar på mig sovkläder och lägger de använda kläderna i tvättkorgen eller hänger upp dem om de kan användas igen. Därefter lägger jag fram de kläder som jag tänker ha på mig under morgondagen för jag vet att det underlättar mina kommande morgonbestyr. Sen kollar jag att ytterdörren är låst och tar med mig en vattenflaska in i sovrummet. Jag stänger sovrumsfönstret, tar en bok eller tidning och hoppar i säng.

Visst låter det bra?!? Det är inte skrivet i sten och jag vet att det inte kommer att vara möjligt för mig att följa det här alla kvällar, men jag tycker att det är en bra plan. Har du någon kvällsrutin?


/Karin, godisfri dag 6 av 89