En sömnig vecka

Puh, var tog den här dagen vägen? Det känns som om jag har slitit med tvätt och städning hela dagen och nu på kvällen var jag borta en sväng och poff, så var dagen borta. Hursomhelst har jag nu klarat av min femte dag utan godis, yay! De första dagarna gick jättelätt, men igår eftermiddag drabbades jag av ett rejält sug. Jag löste det galant genom att äta lite valnötter. Valnötter är väldigt bra att ha hemma tycker jag. De är goda, men inte lika goda som hasselnötter som jag lätt kan överäta.

När jag startade den här bloggen tänkte jag köra ett tema per månad, därav namnet. Men det sket sig... Istället kommer jag att ha veckoteman och alla kommer att gå på temat "kärlek till mig själv".

Nästa veckas tema blir sömn! Det är knappast någon nyhet att sömnen är viktig för viktminskning, men även för hälsan generellt. Jag har inga större sömnproblem, men jag har ett stort sömnbehov och det är sällan jag känner mig utsövd på morgonen (kanske sover jag dåligt - snarkning, etc?).

Under den kommande veckan ska jag ligga i sängen innan kl 22 på vardagarna. Jag kommer även jobba för att få en bättre sömn. Ni får gärna hänga på och blogga om era sovvanor.

Men nu är klockan på tok för mycket! Godnatt!

/Karin, godisfri dag 5 av 89

Och så ska man säga ja

För ett par veckor sedan var jag på släktträff. Jag ville egentligen inte gå dit, men när jag väl var där så var det jättetrevligt.

Anledningen till att jag inte ville gå dit var min övervikt. Jag ville inte att min mammas släktingar skulle tänka "oj, vilken tjock dotter hon har" eller "oj, så fet hon har blivit". Det är inte första gången som jag ville avstå något på grund av min övervikt. Jag drabbas ständigt av dessa tankar när jag ska träffa någon som jag inte sett på ett par år.

Varför håller jag på så? Jag har inget att skämmas över. Jag är överviktig, men jag är ju så mycket mer än min vikt. Jag är en härlig och glad person och mår inte bättre av att isolera mig och undvika folk.

Så, även om jag skrev att det är viktigt att säga nej igår så tänker jag påpeka att det även är viktigt att säga ja. Låt inte de överflödiga kilona hålla dig borta från något.

/Karin, godisfri dag 4 av 89

Nej. N E J.

Under hösten ska jag inte bara låta bli att äta godis och bli snällare mot mig själv, jag ska även bli bättre på att säga nej (vilket iofs är ett sätt att vara snäll mot sig själv).

Jag behöver inte säga ja till allt. Jag behöver inte ta en kaka bara för att någon bjuder, jag behöver inte ändra på någon träning som jag har planerat in.

Nej. Nej tack. Nej.

Men det finns tillfällen då man ska säga ja också. Mer om det imorgon!

/Karin, godisfri dag 3 av 89

Kärlekshöst

Jag blev väldigt berörd av minendies inlägg idag. Jag tycker att det är fint att hon vågar vara ärlig om sin svacka och jag känner igen mig väldigt väl i det hon skriver. Hur många försök har inte jag gjort för att gå ner i vikt och sen fått krypa till korset och erkänna att det inte gick bra? Hur tror ni man mår inombords efter så många misslyckanden? Inte särskilt bra.

Såhär känner jag (jag har inte kommit på det helt själv, jag har inspirerats av en bok):
Jag vill mest av allt känna frid. Jag vill inte vara matfixerad i resten av mitt liv. Jag vill inte räkna kalorier, points eller kolhydrater. Jag vill bara vara glad och lycklig.

Då kanske ni tänker att om jag bara kör kaloriräkning eller lchf eller nåt annat under en period så går jag ner i vikt och då blir jag glad. Men jag tror att det är tvärtom. Om jag finner frid och blir glad och lycklig så kommer mina matproblem att lösa sig av sig själv (det är inte när jag är glad som jag hetsäter...) Och då kommer säkerligen ett och annat kilo att försvinna från min kropp.

Så det här blir en höst i kärlekens tecken. Kärlek till mig själv. Jag ska vara snäll mot mig och ta hand om mig som om jag vore en liten bebis.

Bilden är tagen härifrån.

/Karin, godisfri dag 2 av 89

Förbud eller val

Förbud kan skapa problem, i alla fall i min hjärna. Jag blir väldigt lätt fixerad på det som jag inte får äta och vill inte stoppa något annat i min mun än just det förbjudna.

Men är "får" verkligen rätt ord? Jag är en vuxen kvinna och en härlig del av vuxenlivet är att man bestämmer över sig själv. Jag "får" faktiskt äta precis vad jag vill.

Så istället för att fokusera på förbud tänker jag göra ett val. Jag väljer att låta bli godis och snacks under de kommande 89 dagarna för jag vet att jag mår bra av att undvika sådant. Det lär knappast gå någon nöd på mig, det finns ju hur mycket som helst annat att äta. Riktig mat såsom köttbullar, torsk med äggsås och pasta carbonara.

Jag väljer dock att undvika kaffebröd, förutom vid speciella tillfällen i stil med födelsedagskalas och glöggfika (nej, veckans jobbfika är inte ett speciellt tillfälle).

I slutändan är det både skönt och läskigt att det är mina egna val som styr mitt liv.

/Karin, godisfri dag 1 av 89

Nya tag utan godis

Jag tycker att det verkar vara lite energilöst på många viktbloggar just nu, inte minst på den här lilla bloggen. Ska vi inte försöka ändra på det?

Om vi kan stötta och inspirera varandra har vi större chans att nå våra mål, vilket i de flesta viktbloggares fall är en minskad vikt och i mitt fall även en hälsosam inställning till mat.

Vad sägs om godis- och snacksfritt fram till julafton? Om vi börjar imorgon handlar det om 89 dagar. 89 dagar! Det klarar vi!

Och vad sägs om (minst) ett blogginlägg om dagen under denna period? 89 blogginlägg! Det klarar vi också!

/Karin

7678

Idag promenerade jag hem från jobbet. Det blev 7678 steg!

Jag är lite ledsen över att jag försummar min blogg. Bland oss viktminskningsbloggar brukar tystnad  vara ett tecken på att den nya livsstilen går dåligt. I mitt fall skulle jag inte direkt säga att det går dåligt, men jag anstränger mig inte särskilt mycket, precis som med bloggandet.

I helgen ska jag fundera lite över bloggen och tänka ut vad jag vill skriva om.

/Karin