Kärlekshöst

Jag blev väldigt berörd av minendies inlägg idag. Jag tycker att det är fint att hon vågar vara ärlig om sin svacka och jag känner igen mig väldigt väl i det hon skriver. Hur många försök har inte jag gjort för att gå ner i vikt och sen fått krypa till korset och erkänna att det inte gick bra? Hur tror ni man mår inombords efter så många misslyckanden? Inte särskilt bra.

Såhär känner jag (jag har inte kommit på det helt själv, jag har inspirerats av en bok):
Jag vill mest av allt känna frid. Jag vill inte vara matfixerad i resten av mitt liv. Jag vill inte räkna kalorier, points eller kolhydrater. Jag vill bara vara glad och lycklig.

Då kanske ni tänker att om jag bara kör kaloriräkning eller lchf eller nåt annat under en period så går jag ner i vikt och då blir jag glad. Men jag tror att det är tvärtom. Om jag finner frid och blir glad och lycklig så kommer mina matproblem att lösa sig av sig själv (det är inte när jag är glad som jag hetsäter...) Och då kommer säkerligen ett och annat kilo att försvinna från min kropp.

Så det här blir en höst i kärlekens tecken. Kärlek till mig själv. Jag ska vara snäll mot mig och ta hand om mig som om jag vore en liten bebis.

Bilden är tagen härifrån.

/Karin, godisfri dag 2 av 89