Ett viktigt inlägg

Jag tänker fortsätta tjata om den inre resan. Kropp och själ hänger ihop. För min del handlar den här bloggen inte bara om att gå ner i vikt. Det handlar framför allt om att bli av med min ätstörning, som de senaste åren har varit ett rent helvete. De flesta av er som läser den här bloggen lider kanske inte av en ätstörning, men jag kan själv utläsa att flera av de viktbloggar jag läser har ett stört matbeteende, en matfixering.

Det är svårt att bli frisk. Jag har gått mer än ett år i coaching och ändå har jag bara kommit en liten bit på vägen. Den senaste månaden har jag dock mått bättre än på länge, även om jag inte har blivit nämnvärt mindre.

Under coachingen fick jag en självhjälpsbok som heter It matters totally: Healing Food Addiction with a course of miracles. Den är inte fantastisk, de gör många kopplingar till gud vilket kan kännas lite konstigt när man som jag inte är troende, men den har ett väldigt bra budskap. Jag gjorde inte alla övningarna (jag var inte mogen för det) men jag har tagit åt mig hela dess andemening.

Boken är skriven av två tjejer, Marielle School och Lisa Natoli. De träffades på någon form av kristen sammankomst och insåg att de båda två hade problem med matberoende. När de sedan träffades några år senare beskrev Lisa det såhär (jag har översatt det själv, så det är lite stapplande ibland):

Nästa gång jag träffade Marielle var hon helt förändrad. Hon hade en ny liten bebis vid namn Julia och hon hade en helt ny kropp. Hon var lycklig och hade energi som en tonåring. Hon var levande och vacker. Hon glittrade. Här var en tjej som hade plågats av ätstörningar hela livet och nu hade hon förvandlats till någon som jag knappt kunde känna igen. Jag ville veta vad hon åt. Hon sa att hon åt allt hon ville, hon följde ingen diet. Faktum var att hon sa att hon åt mer än hon någonsin gjort tidigare i sitt liv. "Eller hur", sa jag, "Nu ljuger du. Kom igen, säg vad du äter. Hur gjorde du? Jag är din vän, låt mig veta!"

Hon fortsatte att säga "Jag gjorde ingenting", vilket jag ansåg vara världens största lögn. Hon måste ha gjort någonting! Jag pressade henne på ett svar, men hon fortsatte att säga om och om igen att hon inte hade gjort någonting. Jag fortsatte mitt grävande. Det var som att vara en detektiv på jakt efter ledtrådar, eller en arkeolog som grävde efter skatter. Jag började observera henne. Jag följde efter henne och kollade hur hon åt. Jag hade bestämt mig för att ta reda på vad hon åt och blev chockad när jag insåg att hon faktiskt åt ALLT hon ville. Pasta, ost, choklad, frukt, grönsaker, kaffe, kakor. Hon hade inga förbud. Så, hur i helvete hade hon fått den där kroppen och all den där glädjen?

Till slut gav hon mig ett svar: "Extrem egenvård".

Kort sagt så tog Marielle ett beslut om att släppa sitt beroende och börja vara lycklig. Hon slutade med alla piller, dieter och grupper. Hon slutade banta. Hon sa helt enkelt: "JAG VILL BARA VARA LYCKLIG".

Hon började leva sitt liv. Hon började ta hand om sig själv. Hon började vara snäll mot sig själv. Hon slutade attackera sig själv. Hon vårdade sig själv som en nyfödd bebis. Hon åt vad hon ville. Det fanns inga regler. Till att börja med gick hon upp massor i vikt. Hon brydde sig inte. Hon hade bestämt sig för att "bantning var ett avslutat kapitel" och hon höll fast vid det. Hon sa att hon hellre skulle väga 150 kg än att vara fast i det helvete som ett beroende innebär. 

Och sen hände en spännande sak: hennes kropp började förändras. När hon blev mer fridfull och glad började hennes kropp att ändras. I takt med att hon fortsatte att jobba med sina tankar återvände hennes kropp till sitt fina naturliga tillstånd, helt utan bantning.

Hon blev fri från sitt ätberoende när hon tog beslutet att sluta sabotera för sig själv med dessa ändlösa dieter. Istället för att hata sin kropp, började hon att älska sig Själv. Hon lekte, hon dansade, hon var ute i naturen, hon köpte kläder som passade henne och hon började leva sitt liv istället för att vänta på nåt framtida mirakel. Det är den stora hemligheten.

Så när jag säger att ni ska släppa maten så menar jag släpp maten. Släpp ångesten. Var glada. Men jag menar inte att ni ska äta ohämmat och bara sitta hemma i soffan (det är där jag hetsäter). Nej, att komma ur en ätstörning kräver ett jobb. Det kräver att man är engagerad och går helhjärtat in i det hela. Däremot behöver man inte jobba med kilokalorier, kilogram och kilometrar. Det räcker med att jobba på att bli lycklig. Inifrån och ut.

/Karin