Klädstörning?

Steg 1 i min rensa ut-process blev garderoben. Jag letade upp varendaste plagg och skodon som jag hade undangömda i förråd och garderober och la allt i högar i hela lägenheten. Mängden blev nästan chockerande! Jag visste att jag hade mycket kläder, men det kändes sjukt när allt låg framme.

Jag har inte bara en ätstörning, jag har även en shoppingstörning. Under de senaste åren har jag shoppat jättemycket. Inte dyra plagg, men många. Jag har dessutom köpt för små kläder. Kläder som "jag ska komma i snart". Yeah right, de kläderna har legat undanstoppade med prislappen kvar i många år nu och vissa av dem tycker jag inte om längre.

Men nu rensade jag. Rejält. 7 (!) plastsäckar blev det. Inte helt fulla, men såpass att de gick att bära utan problem. Två säckar ska slängas och resten lämnar jag till välgörenhet.

Jag skulle kunna ha ångest över alla de många tusenlappar som jag har lagt på oanvända kläder, men jag väljer att inte ha det. Det känns så skönt att ha rensat ut. Jag kan inte ändra på mitt förflutna, jag kan bara acceptera det och bestämma mig för att gå vidare med ett nytt beteende. Helt förändrad är jag dock inte, jag har fortfarande kvar många kläder som jag inte kommer i (än). Men jag kan inte ändra på allt på en dag :)